10 november 2011

Det är dumt att ha nedräkning, jag vet! Men det går inte att låta bli, speciellt inte när "10" gör det så lätt att räkna. Jag har min sista arbetsdag måndag 28 november, med andra ord är det totalt 18 dagar kvar (men 20 dagar kvar av vikariatet).
Det känns helt overkligt! Särskilt med tanke på att jag har lediga dagar också på dessa 18.. Jag har fortfarande svårt att tro på att jag fick jobbet, det känns väldigt märkligt. Både att lyckats få jobbet men också att vi ska leva som särbos en stund och att jag ska bo hos mina föräldrar. 

Hon har fortfarande inte ringt och gett mig någon mer information kring tjänsten. Hon skulle förankra det med facket och sedan ha återkoppling den här veckan med mig. Så jag förmodar att hon ringer snart, men jag gillar ju att ha koll på läget.
Helst hade jag velat fått ett mail eller brev där all info står om vad som gäller och vad som kommer att hända, vad vi ska gå igenom på utbildningen och hur schemat ser ut, med mera med mera.
Och ibland blir jag tveksam till om jag faktiskt fick jobbet, men det vet jag ju bara är nonsens. Men typsikt mig, alldeles för stort kontrollfreak och nojig, även om jag blivit ofantligt mycket bättre. 

Jag har varit orolig och stressad för så mycket att jag undrar var all energi till sånt kommer ifrån, men framför allt energin som den suger ur mig.
Men som sagt, det har blivit bättre och det är tack vare att jag:
  • identifierat problemet
  • ser signaler, tendenser och tecken
  • jobbar järnet för att bryta mönstret, både med tanke och handling
Är man en orolig och ängslig människa kan det vara det jobbigaste som finns.
Det är ju väldigt dumt och onödigt att gå runt och oroa sig för nåt som aldrig förmodligen kommer att hända. Men det är också viktigt att komma ihåg att om det är fallet för dig eller nån du känner, kan man alltid be om hjälp att bryta mönstret. Ett första steg kan vara att be en kompis, förälder, syskon att påminna dig om att andas i en situation du vet med dig är stressande och gör dig orolig och sen jobba utifrån det. 
Får man koll på andningen och fokuserar på den istället för ångesten, slappnar man automatiskt av och kan därmed tänka mer logiskt och rationellt. Hjärnan får helt enkelt inte tillfälle att bygga upp scenarion som inte finns och du slipper känna oro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0