provtagningen

Det var över på 5 minuter och kändes inte speciellt mycket, så jag ahde inte behövt oroa mig för sprutan. Däremot vågade jag inte titta när hon stack mig med den, men jag är nöjd ändå. 

Nu är det bara att vänta på provsvaren, jag hoppas de ger mycket info till läkarna och att det går fort att få svar! Om en vecka lämnar Daniel sina prov, så kanske inom en månad får vi tid igen.
Ett litet bekymmer är ju dock att jag kommer att bärja jobba i Västerås 5 december. Hmm, undrar om man kan flytta på utredningen till ett annat landsting eller om man kan vara kvar där man är. Eller om man eventuellt kan göra alla undersökningar på en annan vårdcentral som rapporterar resultaten? Aja, det är ett bekymmer som börjar 1 februari 2012.
Idag är jag glad över att vår utredning nästintill är klar, faktiskt! Det mesta är gjort nu, bara att vänta..

7 november 2011

64 dagar senare kom lingonen och jag kunde boka tid för de prover som måste tas till infertilitetsutredningen.

Huga, jag kan inte minnas att jag någonsin tagit blodprov...motvilligt får jag erkänna att jag är ganska nervös, men positivt är ju att jag får reda på om det finns några sjukdomar som ligger och gror. Negativt är ju att jag inför ett av dessa prov ska vara "lugn och avslappnad". Går väl så där om jag ska vara ärlig...

Helgen tillbringades uppe i nya hemmet. Vi kolalde in vår lägenhet som är jättetjusig! Jag är helnöjd med våra val av tapeter och golv! Kommer bli kanon att bo där. Vi får plats med sängen och soffan, hur bra som helst!

Nu måste jag rusa, annars hinner jag inte stressa ner inför proven...
Update kommer!

27 oktober 2011

Det första mötet för fertilitetsutredningen är avklarat! Det känns väldigt skönt att det är gjort och nu har vi fått en drös med remisser för olika prover som ska göras.
Hade jag fått välja skulle de vara gjorda redan, men det är önskvärt att göra mina blodprover första eller andra blödningsdagen, så jag får snällt vänta in lingonveckan och hoppas det går att ordna. Annars kunde jag göra proven när som helst, vilket jag tyckte lät konstigt. Jag misstänker att det är några hormon de vill mäta som är kopplat till mensen, men det kanske man kan få fram på andra sätt ändå..

Oavsett vad, så börjar det hända grejor nu. Och det är inte längre nåt abstrakt, utan nu gör vi något konkret för att rätta till det här lite. 

Och jag har fortfarande inte fått nåt svar angående jobbet. Hua, denna väntan är olidlig...

2 saker till...

Jag glömde ju alldeles bort att det finns numera en app från blogg.se, vilket innebär att jag nu kan förstå hur man gör för att blogga i mobilen och få halvsnygga inlägg istället för de där mms-inläggen. De förstod jag inte riktigt. 

Detta betyder att jag kan lägga upp lite bilder som fixas med hjälp av Instagram, min första app-kärlek. Jösses, vad roligt det är! Vem som helst kan ju få leka fotograf och få fina bilder.
Jag tycker att det är inspirerande att få se fina foton och vill gärna visa lite fler bilder här. Det är ju ganska sparsamt med dem, men några fler ska jag väl lyckas få upp under resans gång.


Apropå ofrivillig barnlöshet visar SVT nu en serie som heter "Barn till varje pris?". Jag såg precis första avsnittet och känner med vad alla säger. Jag har ju sagt tidigare att man är "lite infertil", vilket kanske inte är korrekt, men mitt sätt att försöka förenkla och avdramatisera detta.
För precis som de säger, man vill ha ett barn och längtan är stor.
Jag hade aldrig drömt om att behöva be om hjälp med att bli gravid. I många år var det den stora skräcken att bli gravid och nu är det den stora drömmen. Hur det kan skifta är underligt, men en del av livet. Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle vara 1 av 5 par som har problem med att fertiliteten.

Det är ju underbart att det lyfts fram, så att det inte blir så skambelagt och att både par som har svårt att få barn och deras anhöriga kan prata om det istället för att man ska grubbla i tysthet. Att man vet att det finns lösningar, det finns andra i samma situation, man är inte ensam.

För ibland behöver man bara lite hjälp på vägen...

första besöket

Idag damp det ner. Kuvertet som jag väntat på. Och skälet till att jag började med bloggen.
Vi har fått den första tiden för besöket på infertilitetsmottagningen. Det låter ju väldigt dramatiskt tycker jag; infertil, nästan lite absolut och uteslutande när det egentligen är relativt vanligt och inte alls omöjligt att bli med barn trots att man är lite "infertil". 

Ganska exakt om en månad, 25/10 ska vi träffa barnmorskan och gå igenom vår hälsodeklaration som skickades med och få remisser för fler prover som ska in för analys. Provsvaren kommer vi att få när vi får träffa läkaren sen. Vad jag förstått är det just där väntetiden är, att få träffa läkaren och få svaren. Det här första besöket har vi fått 1,5 månad efter det att jag träffade min barnmorska på vårdcentralen i stan och hon skickade en remiss. 

Jag är väldigt glad att det börjar röra på sig och att nåt händer. Nu har vi en tid att utgå ifrån och sen får vi se vad de säger och vad vi kan göra för att lyckas bli två plus en.

14 september 2011

Igår fick jag första kontakten med infertilitetskliniken. Det var jag som kontaktade dem, för jag ville veta hur det går till och vad vi kan vänta oss. Trots googlande på andra bloggar, sjukvårdsupplysningen och olika sjukhus tycker jag inte att det är särskilt mycket information som man får. Men en mycket trevlig barnmorska ringde mig och berättade hur det kommer att gå till

Vårdgarantin säger att vi ska få en tid om max 3 månader, men de vill helst erbjuda en inom 2 månader. Då kommer vi att få träffa en barnmorska, där vi innan kommer att ha fått hem papper med hälsofrågor som ska vara ifyllt samt remisser för olika provtagningar. Inga prov kommer att tas under det första mötet, utan det är (om jag förstod det rätt) bara ett första möte och början till journalen. Efter detta kommer min sambo att få lämna spermaprov och jag kommer att få lämna blodprov (för att kolla alla hormoner) och även få ett vaginalt ultraljud. Men efter att dessa initiala besök och prov är tagna har man i stort sett utredningen.

Sen beror det på vad svaren säger hur man väljer att gå vidare, med vilka behandlingar som kan vara aktuella. Det är här den riktiga väntetiden är som jag förstod det. Hur länge man får vänta beror på hur många läkartider de får tilldelade, är turen på ens sida kanske det blir någon avbokning och man får komma snabbare.

08 september 2011

Jag har haft en blogg innan och även om jag blev positivt överraskad över mina inlägg, de var långt mer djupa och filosofiska än vad jag trodde, hade inte bloggen något tydligt syfte.

 

Efter att ha funderat över sommarens tre månader beslöt jag mig för att skapa den här bloggen. Ganska exakt beslöt jag mig den 6 september 2011 att jag vill skriva ner vad som händer framöver.

 

Den 6 september 2011 besökte jag en barnmorska som skickade en remiss till en fertilitetsutredning.
Jag har under det senaste året haft på känn att jag förmodligen skulle behöva lite hjälp på traven för att bli gravid. Mina cyklar har varit oregelbundna med intervall på allt från 28 dagar till 55 dagar. Sedan årsskiftet har jag varit uppmärksam på min kropp som aldrig förr; noterat flytningar och eventuella hormonförändringar, allt för att kunna se ett mönster som inte dyker upp. Det enda mönstret jag upptäckt är att det inte finns något mönster.
Två gånger under året har jag haft ägglossningsflytningar, varav en gång i april och den senaste i augusti. Det säger mig att jag ägglossar (tack och lov!), men inte tillräckligt. Utan att ha några som helst svar på någonting, chansar jag idag på att jag behöver hjälp med att kunna ägglossa varje månad.

 

Om min chansning stämmer, återstår att se. Men det är den resan jag vill komma ihåg och vid något tillfälle dela med mina nära och kära. Jag vill inte dela riktigt ännu, men när det är dags säger jag till. Tills dess delar jag här, i en blogg, vars syfte är att få mig att minnas en resa jag aldrig trodde jag skulle göra.

 

 

Minnas när vi blev två plus en.

 

 


RSS 2.0