tvaplus

Detta betyder att jag kan lägga upp lite bilder som fixas med hjälp av Instagram, min första app-kärlek. Jösses, vad roligt det är! Vem som helst kan ju få leka fotograf och få fina bilder.

Jag tycker att det är inspirerande att få se fina foton och vill gärna visa lite fler bilder här. Det är ju ganska sparsamt med dem, men några fler ska jag väl lyckas få upp under resans gång.

---

Apropå ofrivillig barnlöshet visar SVT nu en serie som heter "Barn till varje pris?". Jag såg precis första avsnittet och känner med vad alla säger. Jag har ju sagt tidigare att man är "lite infertil", vilket kanske inte är korrekt, men mitt sätt att försöka förenkla och avdramatisera detta.

För precis som de säger, man vill ha ett barn och längtan är stor.

Jag hade aldrig drömt om att behöva be om hjälp med att bli gravid. I många år var det den stora skräcken att bli gravid och nu är det den stora drömmen. Hur det kan skifta är underligt, men en del av livet. Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle vara 1 av 5 par som har problem med att fertiliteten.

Och detta säger jag inte för att jag gillar vintern, kylan, snön, mörkret...det är nog av en enda anledning och det är att bara det blir vinter så flyttar vi. Vi känner oss mätta på den här staden, våra jobb och vår lägenhet. Vi är klara med det nu. Det är dags att få flytta till något som är gemensamt, ingen historia, bara vi, nuet och framtiden.

Men innan flytt, måste vi ha jobb! Och en mycket glad nyhet! Jag ska på en anställningsintervju där jag inte trodde jag hade en chans att få jobba. Otippat och roligt!

Jag ser fram emot intervjun den 13 oktober. Sedan jag var på anställningsintervju på kriminalvården är jag ganska avtrubbad och "van", det kan nog inte bli värre. Inte att det var särskilt svårt, men det var många moment med långa väntetider. Sen kändes det konstigt och lite läskigt att gå in i ett fängelse, så ett kontor klarar jag nog utan problem. Iförsig fick jag inte jobbet på kriminalvården, men förutom det har jag lyckats få alla tjänster jag sökt. Så vi får hålla tummarna att detta går vägen, för då har vi ett moment mindre att oroa oss för. Och jag vill verkligen ha jobbet! Jag tror jag passar utmärkt för det dessutom, vilket jag kommer framföra på ett ödmjukt och övertygande sätt.

Vi har fått den första tiden för besöket på infertilitetsmottagningen. Det låter ju väldigt dramatiskt tycker jag; infertil, nästan lite absolut och uteslutande när det egentligen är relativt vanligt och inte alls omöjligt att bli med barn trots att man är lite "infertil". 

Ganska exakt om en månad, 25/10 ska vi träffa barnmorskan och gå igenom vår hälsodeklaration som skickades med och få remisser för fler prover som ska in för analys. Provsvaren kommer vi att få när vi får träffa läkaren sen. Vad jag förstått är det just där väntetiden är, att få träffa läkaren och få svaren. Det här första besöket har vi fått 1,5 månad efter det att jag träffade min barnmorska på vårdcentralen i stan och hon skickade en remiss. 

Jag är väldigt glad att det börjar röra på sig och att nåt händer. Nu har vi en tid att utgå ifrån och sen får vi se vad de säger och vad vi kan göra för att lyckas bli två plus en.

I fredags åkte vi ganska tidigt för att hinna till hyresbolaget och färghandeln innan lunch och det gjorde vi med god marginal. Vi har nu valt golv och tapeter, nästan allt blev så ljust det bara gick utom hallgolvet som kommer att bli grått. Praktiskt tyckte jag eftersom det oftast blir smutsigt i hallen och så slipper man se en massa smuts.

När det var gjort mötte vi upp mina föräldrar och gick en sväng på höstmarknaden. Mycket mysigt och sen blev det en lunch på stan.

Under lunchen började min pappa prata om den trådlösa friheten som är under konstruktion och vi såg på honom att han ville ha sin lilla MacBook Air där och då. Så sagt och gjort, vi åkte till Mediamarkt i Västerås och köpte den. Det blev en snabbis på det nya shoppingcentrumet Erikslund.

För min sambos del blev det mycket installation och jag hjälpte mamma lite med maten och myste med katterna. 

Det blev alltså ingen sväng extra uppåt, utan vi hade fullt upp med att bara hänga och leka med datorn och äta mat och bara njuta av livet.

Nu är det en ny vecka, jag jobbar lite under veckan och helgen. Men nästa vecka är min födelsedagsvecka! Till min födelsedagshelg kommer min bästa vän och hennes sambo så vi ska umgås och ha det riktigt trevligt. Jag ska redan under veckan nu börja planera maten och bakeriet inför det.

Nu kommer jag att vara ledig fyra underbara dagar och jag ska njuta av varenda en. 

Och inte minst ska vi ju åka lite mer uppåt för att min fina ska få uppleva vår historia och se hur det ser ut där vi kommer ifrån, så när vi pratar om ställen eller personer har han en bild att ta fram. Det var ett tag sen jag var där uppe också, det är nog 1,5 år sedan, så jag behöver också uppdatera minnet lite. 

Känner jag mig själv, kommer jag inte att skriva under helgen. Däremot ska jag försöka fixa lite bilder tills måndag så blir det ett bildinlägg som får summera helgen. 

Men idag är det en ny dag! Nu ska jag jobba två kvällar, sen är det långhelg! Tre dagar med min fina. Längtar riktigt tills vi ska gå och välja våra tapeter och golv, känns riktigt lyxigt att få en hyresrätt precis som man vill. Så var det med min förra lägenhet i Halmstad, den bästa jag haft hittills. När det var dags att flytta, hade jag verkligen inget emot att lämna staden. Men hade jag kunnat, hade jag tagit med min lägenhet. Gud vad jag älskade den. Jag tror att det var för att de lägenheter jag haft innan (en studentlägenhet och en hyresrätt i Stockholm) inte riktigt kändes som mitt hem.

Där vi bor nu känns inte heller som om det är hemma. Men i vår första gemensamma där vi båda står på kontraktet det kommer att bli hemma. Vi har gjort oss av med gamla möbler och köpt nya, som är våra. Det är nu vi börjar bygga vårt gemensamma hem och det känns fantastiskt.

Jag skrev in "bröd recept" på google och fick fram en härlig sida jag inte sett förut. Så jag drog ut fem recept som lockade. Jag kommer bara baka fyra idag, två bröd och två desserter. Förutom sockerkaka och lite pajer, har jag inte bakat på hela sommaren. 

Sen jag blev sambo för över ett år sen har jag tydligen blivit intresserad av att laga mat och baka. Jag som inte ens kunde göra havregrynsgröt. Men nu är det andra bullar (ha ha).

Efter att ha knådat och slitit för hand med hjälp av en slickepott överraskade min mamma och pappa med en köksassistent i våras! Och en matberedare! Med en massa tillbehör för bakning, jäsställning och bakbord bland annat. Tänka sig att såna saker skulle passa mig! Men faktiskt tycker jag att det är rofyllt att baka, jag gillar det.

Istället för att vilja köpa det mesta, av en mängd olika anledningar även om den främsta jag använde var "det är ju samma sak ändå", vill jag nu göra det mesta själv. För en sak har jag insett under det senaste året, det är absolut inte samma sak. Hemgjort slår köpt alla gånger.

Så tack till mamma som gjort det mesta själv under alla dessa år och undermedvetet påverkat mig till att vilja göra det mesta själv också.

I valet mellan arbetslös och jobba helger, väljer jag naturligtvis att jobba helger. Men det jag vill ha sagt är att jag vill inte göra det hela livet. 

I veckan händer det inte speciellt mycket, jag har två jobbpass (båda kväll) men på fredag åker vi uppåt och ska välja tapeter och golv till vår nya lägenhet. Mycket spännande! Det känns som om det kommer bli verkligare då, att vi faktiskt ska flytta. Det känns inte på riktigt ännu, det är lite för långt bort. Men redan i november får vi nycklarna och då har vi tillgång till "framtiden". 

På lördag tror jag att vi åker ännu mer uppåt för att visa min fina var jag är född och vart mina föräldrar växte upp. Vi bor ju i hans historia, så jag vill ju att han ska få se min. Jag tror att det kommer att bli riktigt roligt, jag hoppas att det bjuds på lite fint väder och sol.

Jag kollade på ett klipp från YouTube med en vacker låt där videon innehöll många fina bilder med kärlekstema. Det ledde till att jag började söka fram andra sidor med bilder, foton, citat som berörde mig. Då hittade jag weheartit.com, förmodligen ingen nyhet för många men vilken inspiration! Jag har verkligen inte kollat på ens hälften av alla bilder som finns, men den känslan jag fick när jag kollade på alla dessa bilder, den känslan vill jag att mitt hem och mitt liv ska ha. Det var inspirerande och alldeles fullt av harmoni.

Det fick mig att börja tänka på vad som inspirerat eller påverkat mig genom åren. Som förvirrad tonåring gav "Chickensoup för the teenage soul" en massa tröst och stöd, att få läsa andras historier och känna igen sig i alla dessa känslor som man aldrig tdigare har känt och inte riktigt vet hur man ska hantera. Det ledde till att jag också började skriva, det blev påhittade historier, sanna historier, dikter, drömmar, allt fick plats i skrivböckerna. Utan att analysera för mycket tror jag att det hänger ihop med min önskan om att få jobba som skolkurator, den drömmen föddes då och lever kvar ännu.

Eller tvserien "Felicity" som under de sista åren i gymnasiet beskrev exakt allt som både min bästa vän och jag kände. Det blev en tradition att hon kom över och vi tittade på serien varje vecka och pratade om vad som hände, hur det hängde ihop med våra liv och hur vi skulle ha gjort. Än idag pratar vi så, det blir både högt och lågt, men hon känner mig. Och vi la nog grunden till det redan då, tack vare en ung kvinna som heter Felicity...som inte ens finns på riktigt.

När jag pluggade socialpsykologi blev musiken extra viktig, det blev en trygghet under en period när allt i mitt liv ifrågasattes och omvärderades. John Mayer följde mig genom min utbildning och jag kunde sitta i timmar och lyssna på hans gitarrspel, röst och texter. Hans musik förknippar jag även med när jag träffade min fina, min stora kärlek. När jag hade svårt, eller inte vågade, att sätta ord på hur jag kände, gjorde John Mayer det åt mig.

Både jag och sambon har dragit igång det stora jobb-sökar-projektet. Igår var första gången som jag kände en panik över finanserna i samband med flytten. Inte så att vi inte kommer att klara oss, våra räkningar kommer att kunna bli betalda och vi kommer att ha pengar till mat, men det är dags att hålla lite i slantarna. Det enda vi vet nu är att i februari kommer vår sista lön, efter det har vi inte längre något jobb. Och eftersom jag går på timme och inringning är min inkomst både osäker och varierande varje månad.

Dagen kommer att ägnas åt att göra en matlista över de kommande 14 dagarna och sen storhandla. Denna kommer att hållas stenhårt, inga utsvävningar vad gäller maten. Bunkra upp, göra storkok och baka själv. Iförsig är det ju sånt jag gillar, det var alldeles för länge sen jag bakade. Det kommer att bli härligt att få dra igång med bakningen, det finns inte mycket som slår hembakat.

Vår stjärna till kursledare inleder med att vi måste sitta där i 180 minuter och börjar sen svamla. Jag hade väl trott att det skulle vara något matnyttigt på den där kursen, t ex tips på hur man kan lära ut körning på bästa sätt och vad man ska tänka på.

Han stressade igenom de moment som en elev ska behärska till uppkörningen, men för att verkligen få ut nåt av det där så hade han ju kunnat ägna de där 180 minutrarna med att förklara det. Men icke. Det var ett säljmöte, där poängen var att för att få körkort ska man gå på körskolan hos honom. 

Vårdgarantin säger att vi ska få en tid om max 3 månader, men de vill helst erbjuda en inom 2 månader. Då kommer vi att få träffa en barnmorska, där vi innan kommer att ha fått hem papper med hälsofrågor som ska vara ifyllt samt remisser för olika provtagningar. Inga prov kommer att tas under det första mötet, utan det är (om jag förstod det rätt) bara ett första möte och början till journalen. Efter detta kommer min sambo att få lämna spermaprov och jag kommer att få lämna blodprov (för att kolla alla hormoner) och även få ett vaginalt ultraljud. Men efter att dessa initiala besök och prov är tagna har man i stort sett utredningen.

Sen beror det på vad svaren säger hur man väljer att gå vidare, med vilka behandlingar som kan vara aktuella. Det är här den riktiga väntetiden är som jag förstod det. Hur länge man får vänta beror på hur många läkartider de får tilldelade, är turen på ens sida kanske det blir någon avbokning och man får komma snabbare.

Idag och fram till fredag är det lediga dagar. Så idag ska jag fortsätta med att leta och söka jobb.

Varje dag är en dag närmare flytt och det börjar kännas klockan tickar. Tittar jag ut är det nära nog storm med regn och blåst och jag inser helt plötsligt att det inte är sommar längre. Med andra ord blir jag påmind om att vi kommer att flytta snart. Även om det är fyra månader kvar, vet jag att de kommer att gå alldeles för fort. Helt plötsligt har det blivit jul och sen är det ju faktiskt flytt.

På många sätt känns det helt overkligt. Men jag längtar tills vi ska åka upp och bestämma våra tapeter och nya golv till vårt lilla radhus. Jag längtar tills vi har flyttat in och fått vår tvåa. Jag längtar tills vi kan sitta på trappen och fika och njuta av solen. 

I eftermiddag ska jag också åka till Mariestad och hämta upp min svåger för att gå på handledarkurs för övningskörning. Tänk att han ska övningsköra med mig! Tänk att jag ens får övningsköra med någon. Det är vid sådana tillfällen som åldern gör sig påmind. Jag är inte gammal, men jag har också svårt att tro att jag om mindre än en månad fyller tjugoSJU år. Mest för att jag trodde man skulle känna sig "vuxen", hur nu det känns, när man var över 25.

Jag har kommit framåt och fått mina jobb tack vare att jag gjort ett bra jobb där jag har anställning. Gör man det har jag märkt att chefer faktiskt gläds åt att man går vidare, att man utvecklas och utmanar sig själv. Jag kommer säkert möta chefer som inte är lika förstående, men idag känner jag att jag har haft tur. 

Min förra chef sa något väldigt sant och smart till mig när jag ringde och tackade för fina referenser (som gav mig mitt sommarvik). 

Med den inställningen går jag nu till jobbet och gör mitt bästa varje dag, för det är mitt CV som blir ihåligt om jag inte gör det.

Vi ska flytta ca 30 mil bort den 31 januari 2012 och det innebär att vi båda lämnar jobb och bostad här för att bygga bo närmare min familj. Vi ska lämna vår etta på 35 kvm och flytta till en liten tvåa på 40 kvm i ett radhusliknande område där vi sänker medelåldern rejält.

Vi båda ser fram emot flytten. Jag för att jag äntligen, efter att i närmare fem år bott långt från min familj, kommer att få lite närmare familjen (mina föräldrar kommer bo 5 km bort, trodde jag aldrig!) och min sambo för att han får komma ifrån sin uppväxtstad och vi båda för att det blir något vi skapar tillsammans.

Men det gör ju också att vi måste försöka oss på att hitta jobb. I dagsläget jobbar jag på timme och inringning samt varannan helg tills jag hör något annat. I somras hade jag ett vikariat på heltid där och jag insåg hur viktigt det är för mig att jag i framtiden får jobba med människor som faktiskt vill förändras, som är motiverade. 

Jobb finns i mängder, men jag (tillsammans med min sambo förståss) har gett mig tillåtelse att söka jobb som jag kan bygga en karriär på. Alltså inte söka butiksjobb bara för att jobba extra på helgerna, utan ett jobb där jag får arbeta måndag till fredag med det jag är utbildad till. Vi får se hur länge det går, desto närmare flytten vi kommer desto mindre kräsen kan jag ju vara. Därför lägger jag på ett kol nu och om ingen nappar får jag börja snegla på de där extrajobben i november-december..