tvaplus

Efter all spänning som varit de senaste veckorna, eller kanske månaderna, så kände både Daniel och jag hur vi nu kan slappna av lite granna. Nu har jag fått jobb och Daniel ska på intervju i nästa vecka till ett jobb! Vi hade minst sagt en fantastisk onsdag där allt bara föll på plats och vi kunde på riktigt se framåt.

Det enda negativa är ju att jag börjar jobba 5 december och Daniel slutar inte sitt jobb förrän sista januari...så vi blir veckopandlare nån månad och det känns konstigt. Det blir väldigt ovant att inte få somna ihop och träffas varje dag efter jobbet, äta middag ihop... Skumt blir det, men jag hoppas det går fort!

Det kändes som en evighet hit när vi beslutade oss nån gång i somras att flytta, hur sakta den här hösten skulle gå och hur tråkigt det var att behöva vara kvar här så länge. 

Men nu när det är ett faktum, vi har tillgång till vår lägenhet från kl. 12 idag, det känns som om tiden bara sprungit fram. Helt galet, nu är det bara resten kvar.

Vi längtar så mycket efter att få flytta, få börja skapa vår framtid som vi lagt en bra grund till, få lite ordning...även om vi gjort många förändringar redan nu, det gick bara inte att vänta. Vi slängde till exempel ut alla möbler och köpte oss en ny säng redan i augusti, det skulle ha kommit i januari annars.. 

Så vi gör tummen upp för framtiden och jag ser iallafall fram emot att få umgås mer med mina fina brorsdöttrar, föräldrar, inreda vårt lilla radhus, köpa vår hund och helt enkelt le åt alla minnen, få njuta av nuet och skapa den framtid vi ser framför oss.

Och detta säger jag inte för att jag gillar vintern, kylan, snön, mörkret...det är nog av en enda anledning och det är att bara det blir vinter så flyttar vi. Vi känner oss mätta på den här staden, våra jobb och vår lägenhet. Vi är klara med det nu. Det är dags att få flytta till något som är gemensamt, ingen historia, bara vi, nuet och framtiden.

Men innan flytt, måste vi ha jobb! Och en mycket glad nyhet! Jag ska på en anställningsintervju där jag inte trodde jag hade en chans att få jobba. Otippat och roligt!

Jag ser fram emot intervjun den 13 oktober. Sedan jag var på anställningsintervju på kriminalvården är jag ganska avtrubbad och "van", det kan nog inte bli värre. Inte att det var särskilt svårt, men det var många moment med långa väntetider. Sen kändes det konstigt och lite läskigt att gå in i ett fängelse, så ett kontor klarar jag nog utan problem. Iförsig fick jag inte jobbet på kriminalvården, men förutom det har jag lyckats få alla tjänster jag sökt. Så vi får hålla tummarna att detta går vägen, för då har vi ett moment mindre att oroa oss för. Och jag vill verkligen ha jobbet! Jag tror jag passar utmärkt för det dessutom, vilket jag kommer framföra på ett ödmjukt och övertygande sätt.

Men idag är det en ny dag! Nu ska jag jobba två kvällar, sen är det långhelg! Tre dagar med min fina. Längtar riktigt tills vi ska gå och välja våra tapeter och golv, känns riktigt lyxigt att få en hyresrätt precis som man vill. Så var det med min förra lägenhet i Halmstad, den bästa jag haft hittills. När det var dags att flytta, hade jag verkligen inget emot att lämna staden. Men hade jag kunnat, hade jag tagit med min lägenhet. Gud vad jag älskade den. Jag tror att det var för att de lägenheter jag haft innan (en studentlägenhet och en hyresrätt i Stockholm) inte riktigt kändes som mitt hem.

Där vi bor nu känns inte heller som om det är hemma. Men i vår första gemensamma där vi båda står på kontraktet det kommer att bli hemma. Vi har gjort oss av med gamla möbler och köpt nya, som är våra. Det är nu vi börjar bygga vårt gemensamma hem och det känns fantastiskt.

I valet mellan arbetslös och jobba helger, väljer jag naturligtvis att jobba helger. Men det jag vill ha sagt är att jag vill inte göra det hela livet. 

I veckan händer det inte speciellt mycket, jag har två jobbpass (båda kväll) men på fredag åker vi uppåt och ska välja tapeter och golv till vår nya lägenhet. Mycket spännande! Det känns som om det kommer bli verkligare då, att vi faktiskt ska flytta. Det känns inte på riktigt ännu, det är lite för långt bort. Men redan i november får vi nycklarna och då har vi tillgång till "framtiden". 

På lördag tror jag att vi åker ännu mer uppåt för att visa min fina var jag är född och vart mina föräldrar växte upp. Vi bor ju i hans historia, så jag vill ju att han ska få se min. Jag tror att det kommer att bli riktigt roligt, jag hoppas att det bjuds på lite fint väder och sol.

Både jag och sambon har dragit igång det stora jobb-sökar-projektet. Igår var första gången som jag kände en panik över finanserna i samband med flytten. Inte så att vi inte kommer att klara oss, våra räkningar kommer att kunna bli betalda och vi kommer att ha pengar till mat, men det är dags att hålla lite i slantarna. Det enda vi vet nu är att i februari kommer vår sista lön, efter det har vi inte längre något jobb. Och eftersom jag går på timme och inringning är min inkomst både osäker och varierande varje månad.

Dagen kommer att ägnas åt att göra en matlista över de kommande 14 dagarna och sen storhandla. Denna kommer att hållas stenhårt, inga utsvävningar vad gäller maten. Bunkra upp, göra storkok och baka själv. Iförsig är det ju sånt jag gillar, det var alldeles för länge sen jag bakade. Det kommer att bli härligt att få dra igång med bakningen, det finns inte mycket som slår hembakat.

Vi ska flytta ca 30 mil bort den 31 januari 2012 och det innebär att vi båda lämnar jobb och bostad här för att bygga bo närmare min familj. Vi ska lämna vår etta på 35 kvm och flytta till en liten tvåa på 40 kvm i ett radhusliknande område där vi sänker medelåldern rejält.

Vi båda ser fram emot flytten. Jag för att jag äntligen, efter att i närmare fem år bott långt från min familj, kommer att få lite närmare familjen (mina föräldrar kommer bo 5 km bort, trodde jag aldrig!) och min sambo för att han får komma ifrån sin uppväxtstad och vi båda för att det blir något vi skapar tillsammans.

Men det gör ju också att vi måste försöka oss på att hitta jobb. I dagsläget jobbar jag på timme och inringning samt varannan helg tills jag hör något annat. I somras hade jag ett vikariat på heltid där och jag insåg hur viktigt det är för mig att jag i framtiden får jobba med människor som faktiskt vill förändras, som är motiverade. 

Jobb finns i mängder, men jag (tillsammans med min sambo förståss) har gett mig tillåtelse att söka jobb som jag kan bygga en karriär på. Alltså inte söka butiksjobb bara för att jobba extra på helgerna, utan ett jobb där jag får arbeta måndag till fredag med det jag är utbildad till. Vi får se hur länge det går, desto närmare flytten vi kommer desto mindre kräsen kan jag ju vara. Därför lägger jag på ett kol nu och om ingen nappar får jag börja snegla på de där extrajobben i november-december..